Vad skulle jag säga.

Jag har faktiskt ingenting att säga just nu.

Jag tror att jag ska gå en promenad.

Partyblandningsproblem...

Alltså, den här partyblandningsfunktionen i iTunes som är så bra tycker jag, man kan ju ge ett betyg till varje låt och säga "Den här låten, iTunes, den ger jag fem stjärnor så den vill jag att du ska spela ofta" och så gör den det. Men hur funkar det där? Man tycker att det borde vara så att tre stjärnor är samma sak som att man inte har gett något betyg alls. Men det verkar vara så att om man ger en låt en stjärna så spelas den också oftare än om man inte gett betyg! Alls! Varför då?

Jag vill kunna säga så här till iTunes: "Den här låten, iTunes, tycker jag är så pass dålig så jag vill inte att du ska spela den alls, aldrig. Jag vill ändå ha kvar den på hårddisken. Fråga inte. Bara gör som jag säger."

Usch.

Usch, det här är typ den jobbigaste och mest relevanta bilden jag har sett på länge.

Jag antar att jag borde göra något åt saken.

Dessutom glömde jag mina glasögon i repan.

En californisk tjej som verkar snöa på svensk indiepop har addat Pompa och ståt.

Två roliga ord

"Fulsnygg" är ett roligt ord, men "blekfet" är ändå roligast. Man är blek. Man är fet. Man är blekfet. Jon la det i Betapet häromdagen, då blev jag glad.

Hejdå.

Idag flyttade Linus till Malmö. Hejdå Linus. Sen ska jag säga hejdå till John och Barbara och Alma. De ska åka till Chile. Hejdå John, Barbara och Alma.

Om man säger "Hej" så betyder det att man träffar någon. Om man säger "Hejdå" så betyder det att man slutar träffa någon under en viss tid. Det kan också betyda "Nu ska ni åka långt bort, men vi kommer inte att träffas mer sällan än förut eftersom vi så sällan träffas ändå, men jag hoppas att ni har det bra".

Det här med litterär kanon.

Jag orkar inte formulera själv (som om jag kunde om jag bara orkade), men jag hittade nån som hette Tennisspionen som redan länkat folk som redan formulerat. Under "Kanondebatt: Stefan Jonsson i öknen" samlas fina saker sagda av Stefan Jonsson och andra, läs exempelvis Jonssons slutreplik "Världen bortom folkpartiet".

Man ska leva, inte bara konsumera.

Kultur kan inspirera, men det kan också mörda. Man kan bli mördad av kultur. Det är när man sitter hela dagarna och laddar ner musik och läser bloggar. Vad har jag för glädje av att fördjupa mig i nåt beef mellan Lokko och The Jet Set Junta tidigare i sommar? Behöver jag verkligen sätta mig in i Nicolai Dunger?

Det tog ett tag! Men nu är jag glad!

Jag har ju liftat förut. Det är ju en baggis. Short distance, 100-tals gånger mellan Skellefteå och Boviken, 10-tals gånger mellan Uppsala och Östuna. Long distance för två år sedan. Från Uppsala upp till Umeå, två bilar. Först galning i sportbil upp till Gävle, sen vänta nån timme, sen skön lirare i pickuptruck hela vägen till Umeå. Vägen ner, ännu enklare. Vänta en en stund i Skellefteå, sen ambulerande läkare i husbil som skulle hela vägen ner. Inget som helst krångel. Fick sova i hans husbil. Blev till råga på allt bjuden på middag av den ambulerande läkaren, och fick leka med hans GPS.

Att lifta upp från Malmö till Stocken borde därför även det vara en baggis, tyckte jag. Jag var inte helpepp på det hela ska sägas, men tågen var dyra; Swebus kostade iofs bara 435:-, men det kändes ändå lite mycket. Sagt och gjort.

Exodus. Tanken var att jag skulle stiga upp klockan 8 så att jag skulle hinna i god tid till filmfestivalen i stugan utanför Norrtälje. Nu blev det i stället uppstigning klockan 10. Välbehövligt ändå. Sen kväll innan. Nåväl, hejdå Hannes och sen en liten buss ut till nåt som hette Åkarp. Ville till E6:an. Hamnade ändå fel. Fick lifta lite. Liftgivare #1 var en glad kille som körde mig till en påfart vid Arlöv. 10 minuter efter han lämnat av mig och gjort sin business, hämtat nåt på sin släp, körde han förbi och ropade "ge inte upp!". Fint.

The Merchant. Det tog ett bra tag att få lift i Arlöv. Till sist en marknadsförsäljare, bilen full med grejer, vad det nu var, som han skulle sälja på festivalen i Bjuv. Bjuvligt. Han var trevlig och hade någon form av backslick. Sa saker som "Jag ska ju ändå åka, det spelar ju inte mig någon roll om jag har en till person i bilen". Släppte av mig vid ett truckstop längs E6:an mellan Landskrona och Helsingborg. Men ve och fasa: Där, vid truckstoppets naturliga liftläge, stod redan två liftare i full fart. De hade hängt där i typ 20 minuter och verkade mest köra taktiken att en står och liftar och den andra går runt och frågar truckchaufförer, men verkade inte ha någon större framgång.

The Escape. Men det går ju inte. Det går ju inte att stå tre stycken och försöka lifta. Det skulle ju bara försämra chanserna för dem och för mig. Det enda som gällde, kände jag, var att först vänta på att de fått lift, och sen försöka själv. Tråkigt. Svansade runt en stunt. Köpte en glass. Bajsade. Det hela kändes värdelöst. Att gå omkring och vänta på att få vänta. Jag kände det starkt. Jag måste lämna denna truckstop. Jag vill inte bara stå här. Jag kan inte bara stå här. Finns det inte bebyggelse i närheten? På andra sidan motorvägen? Men hur då? Framåt bara motorväg. Bakåt bara motorväg. Så ser jag en gubbe som liksom tar en liten väg och försvinner under motorvägen. Aha! There is a tunnel. Tunnel. Sen fick jag liksom gå en bit på andra sidan motorvägen bakom en stor mur längst upp i en lång slänt som ledde ner till ett järnvägsspår. Adventure!

Zeb and the spider. Brände mig på brännässlor. Till slut ett stängsel, klättrade över, rev sönder byxorna. Favvisarna. Gick under en tunnel under E6:an igen och förbi en driving range och genom ytterligare en tunnel under E6:an och hamnade i Glumslöv. Villaförort. Till antingen Landskrona eller Helsingborg. Gick. Försökte hålla motorvägen i sikte. Fortfarande den där muren. Började hamna lite snett. Undrade vad som skulle hända. Men så, landsväg! "Nice att lifta lite landsväg", tänkte jag. Och bara 13 km till Helsingborg. Det kan jag ju springa. Fick lift ganska snabbt. Liftgivare #3 var en finsk gubbe och en skånsk gubbe. De verkade vara av den åsikten att det var lite märkligt att jag hade lämnat truckstoppet. Rimlig åsikt. Men I don't do "rimligt"! Den skånska gubben var lite inne på att släppa mig vid nån grönsaksgrossist som brukade köra upp till Stockholm. Men han visste inte när. Jag var mer inne på Helsingborg. De var trevliga. Trots det så råkade tanken "Zeb? The spider caught a fly" (lyckas inte googla det exakta citatet) dök upp i mitt huvud. Jag vet inte varför. De var trevliga.

The Pilot. Helsingborg, 15:20. Fem timmar. Tre liftgivare. Har inte kommit någonstans, egentligen. De släppte mig på ett utmärkt ställe. Påfart till E4:an. Kom förbi massor med bilar. Rejäl vägren. Lätt att stanna. Men ingen ville. En och en halv timme, säkert. Till slut. #4 var en skön kille, lite lik Timbuktu tänkte jag, bara för att jag var i Skåne och hade samma hudnyans och en basker. Sa inte så mycket. Bjöd på cigg. Jag fick åka typ en mil, vid ett ställe som hette Checkpoint. Min första tanke var att jag bara hade kommit till ett sämre liftställe, men fick snabbt lift igen. Av en riktig sån här "jää va fänn"-snubbe. Klagade över kneget och allt meck med huset som han och flickvännen köpt för en månad sedan. Sa saker som "Fick du nåt ragg i Malmö då? De är ju så dryga, tjejer nuförtiden. Får man träff på en av tjuge ska man vara nöjd". Skulle förstås inte så långt han heller, till Örkelljunga. Örkelljunga var inte så spännande, men behövde inte stanna länge där heller. #6 var pilot. Körde businessmänniskor i hyrda plan. Var gammal sjöman och hade jobbat på kärnkraftverk. Privatplansflygare också. Det berättade han mycket om. Han hade köpt ett plan som han rustade upp. Tydligen är det bara han i hela Sverige som har ett sådant plan. Tydligen byggdes det bara 130 plan av den modellen. Tydligen jävligt fräck. Tydligen är kroppen gjord av stål och vingarna av trä. Man ryms tydligen fem personer. Han var trevlig han också, men han släppte mig på ett jävligt dåligt ställe.

The sun sets in Ljungby. Någon Gudsförgäten påfart i Ljungby. Jag hatar numera Ljungby och allt som har att göra med Ljungby. Typ en korsning mellan E4:an och en annan stor väg. Men ingen kom längs den stora vägen. Var 10:e minut typ körde det förbi en bil, och i varje bil satt det antingen ett gammalt par (gamla par tar inte upp liftare) eller en dryg kille i mobiltelefon eller en dryg tjej i mobiltelefon. Solen började gå ner. En timma. Klockan började bli 19 och jag var i Ljungby. Alla bilarna kom i hög fart och hade inte minsta intresse av att ta upp en kille med en kartongbit som det stod "Stockholm" på, de flesta ignorerade, men några kostade på sig att hånskratta lite. Messade lite med Jon. "Jag kommer att dö här. Dom kommer kliva på mig." ("Så jag stal en bil...") Till slut var det ju bara att inse. I ain't getting a ride. Någonting måste göras. I desperation började jag traska längs E4:an. Får man göra så? Bör man göra så? Men vad skulle jag ha gjort? Min ryggsäcks dragkedja, som länge varit lite trixig, ballade nu ur totalt. Gick inte att stänga, eller den höll sig inte stängd. Fick bära ryggsäcken. Efter nån halvkilometer en skylt, 5 km till rastställe. Bensin, mat, sovrum. Grymt. Traska på.

The man from Vägverket. Plötsligt, vid en vägficka, stod en lastbil där. Verkade vara nåt strul. Två män, den ena hade kommit i en bil. Hade huven uppe. Jag tittade fram. De verkade förvånade, men trevliga. De hade just fixat den. Det var nåt med luftslangen. Hade kunnat gå illa, hade kunnat tvärbromsa. Jag fick åka med. Skulle förstås inte långt, men till Värnamo. Vid det här laget hade jag börjat ge upp. Hade pratat med Hannes, han skulle kolla upp bussar och tåg. Bad Jon kolla också. Vägverketkillen hade kört mig till busstationen. Den enda bussen från Värnamo hade gått för en timma sen. Det enda tåget gick ungefär samtidigt som vi kom till Värnamo. Det var inte min dag. Fick stanna vid ett stopp med Donken och BK. Veggiemål och kaffe. Sjukt behövligt. Toalett. Lite ork igen, men inte mycket hopp.

The Scotsmen. Eftersom det nu inte gick att riktigt lifta (mörkt ute ju) så tänkte jag försöka mig på den grejen att gå och fråga folk som tankar. Varför jag inte försökt mig på den innan vet jag inte. Man vill ju inte vara till besvär. Men nästa gång jag liftar ska jag se till att bara bli avsläppt vid bensinmackar. Det är ju grymt mycket härligare. För - jackpot. Tre unga killar från Skottland på bilsemester i Sverige och Danmark. Har hyrt en Volkswagen. Ska egentligen upp till Stockholm, deras flyg går imorgon kväll, men har inte tänkt åka hela vägen ikväll. Har tänkt stanna någonstans och sova i bilen. Men jag får följa med en bit? Om jag betalar lite? Jag kan till och med köra om ni blir trötta? Nja, den är ju hyrd. Men visst, häng med. De var riktigt skojiga. En satt och sjöng med i Lugna Favoriter. Tyvärr hade de ingen bra CD-skiva och jag kunde inte hjälpa. Åtminstone en av dem gillade bra musik. The Knife kom upp som ett bra svenskt band. Snackade lite skotska band. Men de hade inte koll på Jesus and Mary Chain. Kände igen namnet. De var unga. Undrade var man kunde gå ut om man bara var 18, 19 och 20. Jag visste inte.

Home at last. Grymt nog så bestämde de sig någonstans vid Norrköping för att ändå köra hela vägen till Stockholm. Jag blev väldigt nöjd. Väldigt glad. Tillfreds. Fick skjuts ända till Centralstationen. Trevliga människor. Gav dem en hunka. Nu är klockan 03:25. Nu ska jag sova. Tack för mig, förlåt att jag blev långrandig.

Hejdå Malmö...

Malmö har behandlat mig väl. Imorgon ska jag försöka lifta upp till Stockholm, och sedan ta mig ut till Norrtälje / Vätö. Vi hoppas att det går bra.

Malmö svänger men regnar.

Igår såg jag Still Flyin', det hära mastodontreggaebandet som består av en massa indiepopare. De var bra.

Hur blir det nu med fastighetsskatten.

Oljan tar slut om inte så länge. Global uppvärmning är fakta. Folk svälter ihjäl. Folk dödar ihjäl varandra. Saker och ting är jävligt orättvisa. Några få äger mycket. Många äger inget. Många behöver hjälp. Många mår dåligt. Folk bedöms efter ras och kön och sexualitet. Slår varandra. Är beroende av droger och Internetpoker.

Men hur är det nu. Vilket av de hära partierna ska jag rösta på för att det ska bli mest pengar för mig? I min kommun? Där jag bor? Kan ni inte illustrera det med en liten karta? Så det blir lättbegripligt?

Och skulle inte den där härliga gråhåriga gubben kunna göra några utspel om språktest och friskolor som spelar lite på vår kollektiva islamofobi, det tycker jag vore lite trevligt och lite mysigt.

Killen i lägenheten hälsar på en kompis.

Jag frågade killen i lägenheten om han ville ha lite käk. Det hade varit grymt, sa han, men han var just på väg ut. Han skulle träffa på en kompis som han inte hade träffat på ett år, som plötsligt hade loggat in på MSN. Men om det fanns kvar när han kom tillbaka så ville han gärna ha.

Tyvärr åt jag upp all halloumi. Det är ju så gott. Det finns kvar ris och halvrå broccoli. Inte så spännande kanske.

Kille i lägenhet.

Det är en kille i mitt vardagsrum. Han har varit där hela tiden sedan igår kväll då jag kom hem. Jag tror att han är någon slags kvarlämning från en fest som Lacraia* hade här. (Han själv är i Norrköping, var det va, och tömmer sin lägenhet.) Jag har typ sagt "hej" till killen. Han har lagat lite lunch, jag har lagat lite lunch. Han har suttit vid Lacraias dator, jag har suttit vid min. En gång för kanske en halvtimma sedan frågade han om han fick låna telefonen. Det fick han.

Jag undrar om han kanske vill ha lite middag. Jag håller på och steker halloumi och kokar ris och försöker ångkoka lite broccoli ovanpå riset, men jag la nog i det lite för sent. Broccolin blev lite rå. Det känns lite pinsamt att bjuda på rå broccoli. Men det vore kul att veta vad han heter, killen.

* Lacraia, för nytillkomna, är en kille som numera bor i mitt vardagsrum. Han är cool. Någon dag får han säkert nys om att jag bloggar om honom och hans vänner. "Hej!" säger jag då.

Pälsen!

Imorgon bitti åker jag till Malmö en sväng. Ursprungsidén var att åka till Malmö och hälsa på Henrik, och även Linus om han skulle ha flyttat ner. Nu är Henrik i Korea och Linus är i Kina, så i stället åker jag till Malmö och hälsar på Hannes! (Hannes spelar gitarr längst till vänster på bilden.) Höjdpunkten på vistelsen kanske kommer att bli på onsdag då Vit Päls ska spela på Malmöfestivalen, fast egentligen inte, utan alla deras vänner som tolkar pälsens låtar! Som om Bob Dylan fyllde 50! Kuligt.

Hade jag valt en låt av Vit Päls att tolka hade det lätt blivit "Mina favoriter med Paul Simon". Väldigt fin låt. I och för sig skulle jag kanske inte kunna göra låten rättvisa, eftersom jag med handen på hjärtat inte har några favoritskivor med Paul Simon, eller ens några skivor alls. Men jag skulle inte ha något emot att ha det. "Varje dag", "Mina moves" eller en klassiker som "Tired of forest" är några andra exempel på finfina pälslåtar.

En vårdag i Uppsala: Radioavdelningen

Satt och kollade igenom bilder från Pang Musik! och hittade oss ståendes väntandes i kön till The Radio Dept. och My Darling YOU!, 11 maj 2006. En fin bild som ger ett väldigt romantiskt skimmer över hela det att vänta i kön till Kalmar Nation, något jag har ägnat ett stort ganska stort antal timmar åt under min tid i denna stad.

Ni ser mig i brun manchesterkavaj, lutandes mot stängslet. Medsols från det är Lisa, Astrid, Rut, Samir, Johannes och Björn. Lisa och Astrid står utanför stängslet. Det beror på att de får fuska i kön. Det gör inte oss något, för de tar bord åt oss. Sen äter vi middag. Det är ganska gott. Någon av oss glömmer eventuellt betala. Sen hänger vi på gården ett tag, tror jag. My Darling YOU! kommer jag inte ihåg om jag ser. The Radio Dept. är tråkiga live, men ändå fina och bra eftersom de är The Radio Dept.

Jag tror att vi hade kul. När jag ser bilden så tänker jag att vi hade kul. Jag gick säkert runt och kände mig löjlig som vanligt men när jag ser bilden så tänker jag att vi hade kul. Snart är det höstpremiär på Pang, med Whitest Boy Alive! Tjoho!

• Bilden i sitt ursprungliga sammanhang
  
• The Radio Dept. på MySpace
• My Darling YOU! på MySpace (de svänger ju)
• The Whitest Boy Alive på MySpace (nej, folk får inte sina riktiga hemsidor länkade längre)
  

Ibland blir det fel.

Jag hade lovat mig själv att gå och lägga mig själv innan klockan 01:00 ikväll. Så blev det inte.

En gång sa en tjej till mig, eller skrev en tjej till mig rättare sagt, att hennes favoritlåt med Of Montreal var "Let's Do Everything for the First Time Forever", jag skrev tillbaka att jag tyckte den låten var lite fånig. Ungefär så tror jag att jag uttryckte mig. Vad var jag på för typ av crack då?

Of Montreal - Let's Do Everything for the First Time Forever

(Det här är mitt första försök till mp3-bloggande. Speedyshare, är det nåt bra? Verkar ok.)

Oj.

Plötsligt kändes allt meningslöst igen.

Tjohej. Jag sprang en mil.

Wow. Det gick ju. Jag sprang en mil. Verkligen sprang också. Eller joggade. Tidigare har jag max orkat 5 km. Helt otroligt. När kom fram till den halvvägsskylten så var det liksom bara att "jahapp, jag springer väl vidare". Schysst vad lite social facilitation kan göra.

Jag måste tacka musiken också. Jag brukar aldrig springa till musik, jag har aldrig sprungit till musik tidigare. Men jag har blivit övertygad lately om att det är the way to go. Och det var det. Jag gillade också känslan av att vara en del av ett folkligt masshysterijippo, men samtidigt avskärma mig lite med hjälp av ett par Koss "The Plug". Behålla ett uns av värdighet. :)

Playlisten var lite hastigt gjord, och därmed blev ordningen inte helt genomtänkt. Men det funkade hyfsat bra. Här är vad jag sprang till:

1. Cansei de Ser Sexy - "Fuckoff Is Not The Only Thing You Have To Show" (toppenlåt att komma igång till)
   
2. The Embassy - "Some Indulgence"
   
3. Arctic Monkeys - "The View From The Afternoon" (Borde ha haft mer rock egentligen.)
   
4. Annie - "Chewing Gum" (Börjar kännas som en klassiker)
   
5. Hot Chip - "Boy From School"
   
6. Out Hud - "0121 - Requiem For A Requiem"
7. Out Hud - "It's For You" (Lite knas att det blev två Out Hud efter varandra, men eftersom de är ett sånt grymt jävla popband så gjorde det inget)
   
8. Hot Chip - "Over And Over" (Skönt med mantralåtar i jobbiga partier. Over and over and over and over...)
   
9. Lily Allen - "Everything's Just Wonderful" (Här måste jag säga att Lily Allen kom som en grymt fräsch fläkt efter ett lite väl "deppigt" parti)
   
10. The Embassy - "It Pays To Belong" (Hmm, titeln skulle ju om man ville kunna tolkas som just social facilitation. Sjukt bra låt iaf, skön att springa till faktiskt. Ville skrika "good times on the rise!" till hela publiken.)
    
11. Lily Allen - "Friday Night"
12. Cansei de Ser Sexy - "Off The Hook" (Jo, efter den här rökaren så hade jag gärna önskat en till rökare. Blev grymt sugen på att höra Marbles "BAM" faktiskt.)
    
13. Junior Boys - "Under The Sun"...

Och där, sista låten, där blev det fel. Alldeles för seg och tråkig låt (trots att JB förstås är grymma i andra sammanhang) för upploppet som jag då var på. En rolig grej hände: Jag fick för mig att det var en bit kvar till till målet, att målgången var nere vid Zinkensdamm. Och tänkte, "nä, det här kan jag inte spurta till", och började mecka (springandes) med mp3-spelaren... tyvärr hade jag lite slut på riktigt bra låtar, men fick fram Moloko "Sing it back", som fick duga. Men då ba... 10 m till så var jag i mål. Höhöhö. Måste ha sett jättelöjligt ut.

Här står så den nöjda löparen i målet. Observera att denna bild, liksom den ovan, är arrangerad. När jag sprang i mål var det mycket mer folk, lix. Men pappa med kameran missade mig. Det är inte så lätt att bli urskiljd bland 16499 andra gula tröjor.

Jaja, nu får det vara slut på det här självgoda inlägget. 61 minuter tog det förresten för mig. (Update: Eller mer exakt, 60 minuter och 2 sekunder. Man kan söka på mig på Midnattsloppets hemsida - Resultat.)

Så fruktansvärt klantigt.

Igår skulle jag tvätta, men det fanns inget tvättmedel förutom Vittvätt-tvättmedel som jag köpte för något år sedan, hur ofta har man vita grejer att tvätta egentligen, så jag fick skjuta upp tvätten till idag, och så gick jag till Folkes och köpte ett paket Skona, gick hem och satte på en tvätt som just blev färdig, och gissa vad jag märkte då? Jag hade köpt ytterligare ett paket vittvätttvättmedel. Vitvättvättmedel. Om någon vill ha det så finns det att hämta upp, helt gratis, på Rackarbergsgatan 76.

(Bilden snodde jag från MKB Fastighets AB. Tack, hörni.)

En mil. EN MIL.

Oj oj oj. Det är tänkt att jag ska springa en mil imorgon. EN MIL. Eller imorgon? Idag. Klockan är 02:57. Vi var hos Jonas och Åsa. Vi var hos Jonas och Åsa och det bjöds på öl och vin och gammeldansk och whiskey och... och sen följde vi med Elof på någon studentfest med 20-åringar vars öl vi snodde. Jag fylldes helt plötsligt med vett och sans och gick hem, i alla fall. För en stund sedan ringde Jonas. Han och Jon hade bummat en annan korridorsfest och snott deras sprit. Hahahaha. Det var länge sen vi var såhär unga och dumma.

En mil alltså, shit.

Det här skulle man vilja:

Man skulle vilja att man hade en sådan "Recent Comments"-lista på sidan. Man skulle vilja att inloggade användare inte behövde skriva "zpwssxkk" varenda gång de skriver en kommentar.

Man skulle vilja att tvättmedlet inte vore slut. Man skulle vilja duscha. Man skulle vilja att man orkade gå ner på stan och köpa en vinare.

Man skulle vilja gå och hälsa på Jonas och Åsa som man inte har träffat på hela sommaren! Yay! Fucking vi syns snart!

Jag ångrar mig redan!

Så sjukt fantasilöst att kalla ett inlägg för "Joråsåatte"! Jag har fan gjort det förutom, dessutom! Jag är världens tråkigaste!

Jag funderar på att gå och lägga mig.

Joråsåatte.

Joråsåatte, jag har börjat hänga lite på Spray Date. Nu igen. Den här gången under annat namn. Ha ha ha. Det känns lite stalkigt när man besöker personer som man tidigare har konverserat med under sitt gamla namn.

Inte för jag tror... eller inte för att jag hoppas... eller det är ju bara på lek. Bara tidsfördriv.

En annan stalkig grej: I kväll när jag kollade igenom folk (när jag skriver "folk" så menar jag kvinnor från Uppsala mellan 20 och 35) som varit inloggade det senaste dygnet så "träffade jag på" två stycken som jag känner igen från psykologprogrammet. Och kanske till och med har interagerat med någon gång. Orkade inte säga hej.

Tidigare ikväll var jag ute och drack några öl med Elin och Erik och Elins kompis Karin från Malmö. Det var trevligt. Två tjejer började konversera med oss. Den ena tyckte inte att man skulle vara rädd för att prata med ett gäng invandrare på stan. Den andra tyckte att man skulle det. Vi höll med den ena.

Jag kommer fortfarande ihåg senaste december.

Det som är bra med MySpace är inte att man kan bli kompis med liksom Wilco. Det som är bra med MySpace är att man kan bli kompis med en snubbe som heter Alexander och som kallar sig Retrospector när han gör indiepoptronica hemma i sitt sovrum. Eller, vad fan vet jag om var han gör sin musik, men bra är det i alla fall.

Tänk typ Göteborg, Tough Alliance och så, eller som typ The Legends fast bättre. Jag börjar också tänka litegrann på samma typ av blandning mellan Nintendo och The Pixies som våra vänner i Bondage Fairies håller på med. Shit, och han heter också Alex. Och ser fan litegrann ut som Deus Deceptor utan mask och med mindre skägg.

Låten som jag gillar mest är "7 months". Den där "la la la"-grejen är liksom briljant. Undrar om man kan få lov att posta en mp3:a på sin blogg? (Det är så sjukt värdelöst dåligt att ladda ner mp3:or från MySpace. I stället för en fil som heter "7 months.mp3" så får man en fil som heter "7". Tack. (Update: Det är inte nödvändigtvis MySpace fel, eftersom problemet inte uppstår i Internet Explorer. Men förmodligen gör de något knasigt.)) Men "Shine bastard, shine!" är nästan minst lika bra. Den har en toppenbra New Order-synth och ett indiesvängigt beat och falsett och göteborgssång — ja, allt man egentligen behöver för att må bra.

Så gick en dag.

Jaa, kära du, vad har jag egentligen gjort av den här dagen. Jag har jobbat en del på Apoteket Apans nya hemsida. Den blir snygg. De stora problemen just nu är att alla browsers vill olika. En browser är ett program som man kan surfa på Internet med. De försöker, i bästa fall, följa standards som skapas av World Wide Web consortium. Men ibland blir det inte riktigt lika. Ibland blir det inte riktigt rätt. Förstår du. Och då blir det svårt. Svårt för oss som ska försöka göra webbsidor, eller hemsidor, på Internet.

En annan grej som är knepig är om man vill att användaren enkelt ska kunna lyssna på musik på hemsidan. Man skulle kunna tro att det finns ett bra sätt att göra det på, men nej, nej det finns det inte. Det finns bara olika dåliga sätt. Något standardiserat sätt finns väl egentligen inte. Jo, man kanske kan embedda mp3an med object-taggen. Jag vet inte om det funkar ens helt hypotetiskt. Det sätt som funkar bäst är att använda Macromedia Adobe Flash. Nu är det så här, ska ni få höra, att "Flash", som det ofta kallas, är ondskefullt och elakt. Det är nämligen inte standardiserat alls, utan det är ett enda företag som styr utvecklingen på ett slutet sätt. Jag tycker inte om det. Men man måste vara pragmatisk ibland. De flesta datorer har trots allt Flash. Men det är ändå ondskefullt.

Man kan tänka litegrann ungefär som att man kan vara vegetarian för att det är snällt mot djuren, men om en snäll person bjuder en på en räka så kanske man kan äta den räkan ändå för att vara snäll mot den snälla personen, om det inte är läge att komma med pekpinne. Så är det i och för sig inte alls. Bara just det att man måste vara pragmatisk ibland och inte sitta på sina höga hästar med sina ideal och sina tankegångar om hur saker och ting borde vara men inte är.

Det viktiga just nu är ju att världen får höra Apoteket Apan.

Så jag använder Flash. Jag använder en grej som heter XSPF Music Player, en fri Flash-musikspelare. Men jag skulle behöva ändra i den, för den är inte precis som jag vill. Det kan jag, rent teoretiskt. Eftersom den är fri, eller öppen källkod om du så vill. Men rent praktiskt kan jag inte det för jag kan inte Flash. Rent praktiskt kan jag, teoretiskt sett, inte heller det för jag har inte råd att köpa Flash. Rent praktiskt så kan jag piratkopiera det.

Det häftigaste just nu i övrigt är att jag sitter och kör dual screen. Laptopen under 19-tummaren. Det är jätteskojigt. Jag sitter också och kör iTunes. Apropå ondska. Men jag måste säga att iTunes "Partyblandning"-funktion är smått briljant. Faktiskt riktigt trevligt. Man kan liksom sitta och upptäcka sin musiksamling på ett mysigt sätt.

Tänk om jag hade köpt all min musik som jag lyssnar på, på iTunes Music Store. Hahahahaha.

Roligaste leksaken idag.

Prova Fyre, ett slags program till din dator där du kan leka fram fina bilder. (Du som kör Windows och tycker det är trixigt att hitta vad det egentligen är du ska ladda ner, här har du installationsfilen.)

(Jag tänkte just försöka fixa en fin screenshot, men programmet crashade med det här fantastiska errormeddelandet: "Histogram on Fire! Histogram has entered an nth complexity binary loop. Flux cascade scenario imminent. I hope you have a recent backup." Det tyckte i alla fall jag var lite kul. Du behöver inte hålla med. Kolla det feta galleriet i stället.)

Update: Det slog mig just att det ska ingå i själva konceptet för den här bloggen att jag ordbajsar en otrolig massa och att jag har lite bilder. Bilder är trevligt. Alla gillar bilder. Och därför ska jag ändå fixa den där screenshoten, eller vadå screenshoten, jag menar en bit av en bild som programmet generar. Kolla. Här. Fint va? Det kanske bara är jag.

Trött på att vara sexig.

Insåg just att jag har följt på tok för jävla lite mp3bloggar det senaste året. Nu upptäckte jag just Cansei de Ser Sexy (på Arjan Writes, som i övrigt är sådär bra...). Men åh vad glad man blir av riktigt svängig brasiliansk elektropunk med låtar som heter "Let's Make Love and Listen to Death From Above"! Lyssna på deras MySpace-sida.

(För övrigt så har du säkert alltid undrat hur man ska kapitalisera såna där sångtitlar. Så här gör man på Wikipedia.)

Update: La till en liten bild, som kommer från Sucka Pants via MySpace.

Ja just ja, man ska ju länka.

När man har en blogg så ska man länka. Den där filmfestivalen som jag pratade om. Det har gjorts en förhandstest av hur det ska funka, och det kan man läsa lite mer om på Annas blogg. Så det tycker jag att ni ska göra. Även om kanske inte bilden var så fantastiskt övertygande. Men på mammas beskrivning lät det fantastiskt poetiskt och ohemult mysigt.

"Där ute gick hemulerna med stora, långa kliv." Kan det också vara ohemult? Det går ju inte.

Hur är det nu...

Det här med att avsluta överskrifter med punkt, som jag brukar göra. Är det egentligen okej? Jag kan bara inte låta bli. Jag gör mitt bästa.

Nästa episod.

Nu ska vi se. Vi har några veckor att disponera. Vad ska man göra då då? Ner till Malmö. Jag tänkte ju hälsa på Henrik och jag tänkte hälsa på Hannes men jag vet inte om de är där när jag vill att de ska vara där. Jag hade kunnat åka ner med Linus flyttlass och jag hade kunnat åka ner med i en buss med en indiepopdamkör, men det var den här veckan och jag måste vara kvar till lördag för då har jag tagit mig för att springa en mil. Varför gjorde jag det. Eller: Varför gjorde jag det, och sen inte tränade?

(När jag ibland skriver en fråga och inte avslutar med frågetecken så är det faktiskt meningen. Det är tänkt att ge en speciell vibb. Som när man inte är grammatisk också. Det är ett stilistiskt grepp. Att påpeka detta känns oerhört nördigt, men samtidigt nödvändigt.)

Sen är det ju filmfestival på Holmen helgen efter det. Det vill man ju vara med på. Det kanske blir en kort sväng ner till Malmö. Sen helgen efter det är det faktiskt Popdakar. Koolt.

Det ska flytta in lite folk här också. Jag undrar lite vilka de egentligen är, och vad vi alla tycker om varandra. Men jag förväntar mig bara det bästa.

Man kan fråga sig varför.

Jag fick en plötslig lust att skriva lite blogg. Min gamla vanliga har jag stängt, "över sommaren".

Det var några som hävdade häromdagen att tid "inte existerar". Det är bara någonting som människor "har hittat på". För att vara något som inte existerar är det ändå väldigt förutsägbart. Kanske det mest förutsägbara i hela världen. Att när det har gått en sekund så går det en sekund till, och en till, och så vidare.

Ungefär lika förutsägbart som att man fylls med tomhet och ensamhet och meningslöshet och allt vad det heter när man är ledig. "Between jobs", eller between sysselsättningar. Jon berättade att Sufjan Stevens ska komma till Stockholm den 15 november, och då blev jag glad. Johannes ville följa med och då blev jag glad. Det har även hänt andra bra saker idag. Men jag har luktat ganska illa. Borde verkligen ha duschat. Borde verkligen ha träffat någon människa och fikat.