Whitest på Pang

Igår var jag på Pang Musik! och såg Erlend Øyes The Whitest Boy Alive. Tokbra var det. Jag skulle vilja likna det hela vid ett salladsblad. Det är fräscht, det är krispigt och det svänger. Varje element är tydligt och klart. Trummorna. Basen. Gitarrplocket. Rhodespianot. That's it. Sången är fin och glasögonen stora. Bandet är på gott humör, alla svettas, Erlend är norsk och de andra är tyska. Sista låten är hitten "Burning" och första extranumret är "Burning" igen, fast lite snabbare. Precis som ett salladsblad!