Maurodrömmar.

Världens just nu absolut bästa låt är "Drömmar" av popgruppen Ratata. Den är från skivan "Mellan dröm och verklighet" från 1987. "Alla mina drömmar, vad blev dom av? /
Jag lär mig leva vidare med det jag har / Alla mina drömmar som ingen tycks förstå / Jag låtsas att jag glömt dom, sen fortsätter jag gå" går texten, satt till en scocciansk popmelodi av allra högsta klass. Och så kommer hoppet i sista versen, precis som i Broder Daniels "When we were winning" (i alla fall den korta versionen). Fy fan vad bra.

Jag satt och funderade på att det finns många bra låtar med drömmar i titeln. Fleetwood Macs "Dreams", förstås. "Wrap Your Troubles In Dreams", som Lou Reed skrev till Nicos Chelsea Girl och som är helt jättebra. (Eller vänta, spelade Velvet den innan nånstans?) Tydligen finns det nån gammal jävla låt som heter likadant också, men den har jag inte hört. Jo, och så finns det ju Magnetic Fields "Busby Berkeley Dreams", Green Days "Boulevard of Broken Dreams" och [ingenting]s "Punkdrömmar"...

Men nu var det Mauro vi skulle prata om. Egentligen vill jag främst framhålla "Människor under molnen", Ratatas sista skiva, från 1989. Jag har lyssnat på den jättemycket nu, och hade helt glömt bort att jag även lyssnade jättemycket på den när jag var liten, passivt. Alltså passivt som i "passiv rökning", för det var inte jag som lyssnade, utan någon av mina systrar. Den är ju jättefin! "Åh i hiiimlen! Där får du det bra!" En sån låt. Låtarna "Demonerna", "Kung Av Ingenting", "En Herrelös Hund", och förstås "Glad Att Det Är Över", är också helt underbara. Mest "Demonerna".

Nu ska jag åka och träna. En sådan mening kan logiskt delas upp i två delar: "Nu ska jag åka" och "Nu ska jag träna". Men det är konstigt, för "ska" betyder ju något man ska göra i framtiden, och "nu" är ju nu. Om man säger till exempel "Idag var jag och lyssnade på Gudrun Schyman som pratade om feministisk alkoholpolitik" så kan man också dela upp det i två delar: "Idag var jag" och "Idag lyssnade jag på Gudrun Schyman som pratade om feministisk alkoholpolitik". I alla fall, idag var jag och lyssnade på Gudrun Schyman som pratade om feministisk alkoholpolitik. Det var bra, men jag förstod nog inte riktigt helt och hållet. Eller, jag förstod "feministisk" och jag förstod "alkoholpolitik", men jag förstod inte riktigt unionen. Visst kan ett maktperspektiv tillföra något till debatten, men politiken i slutändan blir ju samma sak som med det hederliga gamla folkhälsoperspektivet? Eller? Men det har inget med det här inlägget, som handlar om sen Ratata, att göra.